Italien 2023
Nån gång under försommaren kom idén att man kanske skulle ta och göra en hojtur till alperna och helst till norra Italien. Första tanken vara att jag skulle åka själv men efter att funderat en stund så var nog känslan att det blir förmodligen roligare att åka ihop med några fler.
Visst träffar man många hojåkare om man är ute och kör solo men det är ju kul att dela erfarenheterna och upplevelserna med några kamrater.
Så till slut blev vi 5 hojåkare som drog till Italien i mitten på september.
Vi började faktiskt med en lunch på Sjögestads Motell strax innan Mantorp. Där finslipade vi planeringen men en hel del var redan bokat tex. färja Trelleborg-Rostock, en natts boende i norra Bayern samt en natt utanför Zell am See i Österrike innan vårt huvudmål Italien.
Eftersom vi inte hade bokat någon hyttplats på färjan så sov vi på soffor och på heltäckningsmattan under barborden trots skylten "Absolut förbjudet att övernatta i baren". Man sov inte speciellt bra men efter en rejäl frukost och nån halvliter kaffe så var vi redo för Autobahn.
Här är vårt fina boende i norra Bayern. Schnitzel givetvis och ett par stora öl är ju inte helt fel efter många Autobahnmil. Det räcker att köra av Autobahn nån mil så finns det hur många trevliga boenden som helst.
Just det här stället som jag kan rekommendera, ligger i Zell im Fichtelgebirge ett par stenkast från Autobahn 9 som går mellan Berlin och Munchen.
Vår värdinna tyckte vi skulle parkera hojarna på ett säkert ställe så vi klämde in dom i ett enklare garage på innergården.
Efter en natt i Österrike så tog vi Grossglockner-Hochalpenstrasse som kanske är ett måste för en hojåkare om man är i närheten. Fantastiska vyer från Edelweißspitze och vädret kunde vi absolut inte klaga på.
Här slingrar vägen vidare söderut ner mot Heiligenblut som har varit ett ställe där många Svenska hojåkare höll till tidigare och kanske även nu för tiden. Vi stannade iallafall för en gofika.
Här är vårt första "riktiga" boende nämnligen en lägenhet i Brenzone sul Garda som ligger på östra sida av Gardasjön. Det blev 4 nätter här och fördelen med att bo i lägenhet är ju bla. att du fixar din egen frukost och även lunch och middag om man känner för det vilket vi gjorde ett par gånger.
Skaplig utsikt från balkongen och helt ok att bada i poolen som fanns i trädgården. Vi passade även på att bada i Gardasjön där vattnet var behagliga 25 grader.
Här har vi nu hamnat på motsatta sidan av sjön där vi körde upp till Santuario di Montecastello som ligger på en klippa med fantastisk utsikt över Gardssjön. Här ifrån ser man även berget Monte Baldo på östra sidan och upp dit kan man ta sig med en linbana. 
Fortsätter man till fots ett par hundra meter till så kommer man till denna lite spännande stig. Ramlar du över kanten så är det i princip 800 meter lodrätt fall ner i sjön. Gör inte det!
Vi hittade en liten smal väg bakom boendet i Brenzone som vi testade. Inte direkt nån 110-väg kanske men helt klart intressant och spännande.
Skaplig lutning på vägen och förbud att passera med vissa fordon. Vi kan bara hålla med.
Här är vi ute på Strada della Forra och det borde vara på allas bucketlist att uppleva denna väg. Infart från stora vägen strax söder om Limone sul Garda vid sjöns nordvästra del. Vägen är oftast enkelriktad men är öppen åt båda håll under vissa tider på dagen.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Här är en typisk sådan bild. Känn smaken av en kall Peroni och en ljummen bris från sjön, mmmmm.
Efter fyra dagar vid Garda så körde vi norrut för nästa boende. Passerade då Madonna di Campiglio och här är pisten Canalone Miramonte där Stenis tog sin allra första Världscupseger 1974.
Sedan blev det 4 nätter i byn Molveno där vi också bodde i lägenhet. Väldigt höga berg runt boendet här också.
Dags för en dag utan nån hojåkning så vi tog en gondol från byn upp på berget. Fantastiska vyer även här. Lite annat än Öschötaslätta 😊.
Åkte gondol upp och gick ner och som tur var hittade vi inte mindre än 2 st vattenhål (🍺) på vägen ner.
Efter en dag utan nån hojkörning så är man ju sugen på lite krokvägar igen. Och här har vi helt plötsligt hamnat i Norge?!
Vi drog vidare norrut till Bormio och körde via det vackra Passo Gavia. Väg 300 söderifrån upp till passet är ganska spännande med djupa diken (ett par hundra meter) och långa sträckor helt utan räcken eller liknande. Smal som en bättre svensk cykelbana och faktiskt inte enkelriktad. Bil är inte att rekommendera här.
Nu är vi uppe vid passet och tittar ner på vägen vi körde upp. Någon påstod att just denna väg upp till passet ingår ibland i Giro d’Italia. Verkar lite jobbigt att cykla upp. Speciellt under Girot 1988 när det tydligen var snöstorm 🥶.
Här har vi ett annat måste, nämnligen Passo di Stelvio och den grymt vackra östra upp/nerfarten med sina 48 hårnålskurvor.
Här är passet med sina 2760 möh och molnen går som synes strax under oss. Här uppe är det ganska turistiskt med t-shirt försäljning och annat krimskrams men hit upp ska man bara.
Hittade en trevlig pub i Bormio och beställde genast varsin öl och medan vi väntade på ölen så kom detta tilltugg in. Detta är absolut deluxe och borde vara vanligt även i Sverige tyckte vi.
För att slippa köra cirka 90 mil Autobahn på hemvägen så tog vi bil/mc-tåget från Innsbruck upp till Hamburg. Här har vi precis kört ombord på tågvagnen men det var väldigt lågt i tak. Vi hade inte bokat sovplats utan sov i kupén. Nästa gång blir det nog sovkupé. Rullade av tåget i Hamburg 9 på morron och körde sedan direkt hem. Regn och rusk i Småland och hemma vid 8-9 tiden.
Hemma i garaget igen efter 400 mil men längtar redan till nästa tripp. Får väl se om och vart det kan bli.
Summerar jag denna tripp så blir det 5 poäng av 5 möjliga. Två otroliga veckor på hoj. Härliga kamrater man reste med och god mat, dryck, vyer, fina mc-vägar osv. Listan kan göras lång men ett stort tack till Tomas, Peter, Anders och Tenton för att ni hängde med på "min resa".
The End